Det går väldigt bra med GH, mycket bättre än jag hade vågat hoppas på. Malva är stolt över sin spruta och hon har aldrig klagat över att ta den. Skönt! Hon har även växt några centimeter sedan starten och viktmässigt står hon stilla… Dock var hennes IGF-1 prov lite för högt så vi ska sänka dosen från 0,7 till 0,5mg/dag.

Däremot verkar hon ha kommit in i en period som jag gillar desto mindre. Som ni vet har vi ju kylskåpslås, men nu har hon börjat stjäla ur papperskorgen, skafferierna mm. Upptäckte det häromdagen för det luktade så konstigt i hennes rum. Vanligtvis brukar hon erkänna direkt, men inte denna gång. Så jag letade och letade. Hittade till slut en påse med bröd… eller resterna av den ska jag väl säga. Påsen hade jag precis öppnat, dagen innan, och hon hade då fått en skiva. Nu var det bara ca 5 skivor kvar i påsen…

Jag blev inte glad, men samtidigt vet jag inte hur jag ska hantera det. Hon vet ju att hon inte får, men jag förstår ju själv vad jag skulle göra om jag var döhungrig…

Efter mycket om och men (det luktade fortfarande i hennes rum) så hittade jag ca 10-12 skivor bakom hennes säng, så jag blev lättad. Hon hade trots allt inte ätit alla skivorna.
Däremot hittade jag en gammal kyckling i folieförpackning, nudlar etc bakom hennes garderob. Dessa hade hon alltså stulit rakt ur soporna och bara Gud vet när…

På kvällen kräktes hon. Vilket jag förstår.

Nu gäller det att vaka alla timmar som hon är hemma. Vi skall även bygga en grind in till köket, dörr fungerar inte då vi har katternas mat i köket. Hon ska inte under några omständigheter kunna ta sig in i köket obemärkt. Även fast jag nu vet var hon gömmer sina saker.

Idag har vi varit på sjukhuset för att lära oss hur man använder GH-pennan och det gick jättebra. Malva var jätteduktig. Så nu är det äntligen dags för start! Vi har fått med oss en penna och låtsasampuller och nålar så vi ska träna på att sticka. Malva är jättestolt och hjälper så glatt till med att hålla i.

Om ni vill veta när Malvas blogg uppdateras kan ni nu följa bloggen med bloggkoll!

Malva har nyligen varit sjuk igen. Lite fundersam blir jag ju över läkarna i den här stan. Då menar jag inte de på sjukhuset utan på vårdcentralerna… Hon hade ett fult sår i naveln som kliade. Jag tvättade med alsolsprit och hon fick gå med bomullstuss i naveln varje dag i över 1 vecka. Så blev hon sjuk - febrig, snorig och hostig och jag misstänkte att det kunde röra sig om streptokocker eftersom att jag läste om det någonstans på nätet. Så vi gick till doktorn, och det enda läkaren gjorde var att titta på såret (som var rött och vätskade) och kika i öronen och sa att det inte var nån fara för det såg fint ut och att hon visst kunde gå till dagis så fort febern var borta. Möjligtvis kunde det röra sig om svinkoppor, men det var ingen fara.

Nu gick det ju bra denna gång, men jag bara undrar… Trodde att det var läkarnas jobb att ställa diagnos och inte föräldrars? Och är inte svinkoppor smittsamt? Det trodde iallafall jag. Jag minns att storasyster hade det åtskilliga gånger och det smittade ordentligt.

“Barn med svinkoppor bör vara hemma från dagis tills såren torkat in och skorporna trillat av. Då smittar inte barnet längre.” - Apoteket.se

Pratade nyss med Malvas dietist och blev helt ställd.

I våras var vi hos dietisten och fick veta att Malva var tvungen att skära ner ytterligare i antal kalorier, från 800 till 600 eftersom att hon fortsatte att öka i vikt. Det var inte roligt att höra kan jag säga, när man gör allt för att ens barn ska få exakt den mängd hon behöver för en dag. Hennes mage var väldigt svullen och hon var mycket rund, vilket inte är så konstigt med tanke på vad jag fått veta idag. I april vägde hon 23 kg till sina 101 cm. På dagis fick hon ju specialkost så vi var väldigt ledsna kan jag säga. Vi undrade vad vi gjort för fel och skar ner ytterligarei hennes kost här hemma.

Sen blev det sommarlov och hon fick vara hemma i 5 veckor och helt plötsligt försvann magen. Vi trodde att hon börjat växa och “plana ut” men det var inte fallet. Så besökte dietisten förskolan i augusti/september och fick då veta att Malva inte längre har specialkost, utan har normalkost sen något år tillbaka! Ingen har ens yppat detta för mig och eftersom att jag inte visste har jag aldrig ifrågasatt! Gissa hur sur jag är!

Jag har alltså gått och mått piss för något jag trott varit mitt fel. Att jag har gett henne fel kost! Och i själva verket har vi inte gjort annat än rätt, för hon står fortfarande på sina 23 kg. Men hade köket i skolan skött sitt jobb hade hon säkerligen vägt lite mindre idag. Hon har fortfarande ingen “ballongmage” och hon ska aldrig få någon igen så länge jag har något att säga till om.