Vi blev väckta 06:00 och fick gå och duscha igen. Malva var hungrig och torr i halsen, men hon fick dricka lite tillsammans med alvedon och en lugnande tablett.
Sedan bar det iväg till operationssalen som ligger i ett annat hus. Hon fick ju ligga i sängen och jag fick pinna på. Jösses vad fort sjuksystrar kan gå med säng och allt. 😉
Så fick vi vänta utanför operationssalen en stund där narkosläkaren kom och pratade lite med oss. Vi förstod kanske hälften, för han pratade på danska tror vi. Jag fick sätta på mig en konstig mössa och en blå rock. Malva var ganska lugn och det kom ytterligare tre sköterskor och rullade in Malva i en sluss mellan korridoren och väntade på att få rullas in i operationssalen. Malva flyttades över till en annan säng, men längre än så fick inte Ola följa med, trots att sköterskorna på avdelningen stoppat in honom i ett örngott.
Inne i operationssalen var det en massa grejor. Narkosläkaren visade en mask man kunde andas i och vips så sov hon.
Klockan 16 kom jag upp till CIVA (Centralintensiven) för att träffa Malva när hon vaknat. Det var en mycket upprörd flicka som grät och hade jätteont. På en skala från 1-10 hade hon 11 eller 12, sa hon, så hon fick en bonusdos Morfin. Hon hade fått medicinpump som hon får smärtlindring ifrån och men ibland ger de henne intravenöst.
Men sen så började det klia överallt av Morfinet och hon fick Tavegyl. Malva grät, grät och grät och var hungrig och fick till slut tillåtelse att äta, så vi åkte till McDonalds och handlade åt henne.
Medan vi var på McDonalds fick hon problem med andningen och hade andningsuppehåll en kort stund, varpå hon fick en andningsmask och det tyckte hon inte alls om. Så det blev ytterligare en tur till tillbaka till avdelningen, därför att hon ville ha sin inhalator istället.
Väl på barnavdelningen hade de fått in en patient som behövde vårt rum, så det blev att packa ihop våra saker snabbt och flytta på oss.
Jag gick tillbaka till CIVA med inhalatorerna (hon har två, men en vid behov) och när jag kom dit skällde hon på sköterskorna över allt och ingenting, så jag lovade henne att hon skulle få äta om hon använde slangen i näsan samtidigt och till slut gick det bra.
Eftersom att hon blev upprörd av och till, fick jag påminna henne flera gånger under kvällen att vara snäll mot sköterskorna, för att de bara gör sitt jobb och istället för att få utbrott så började hon säga ”Tack snälla”. Dock glömde hon som sagt det ibland, men jag påminde henne att om hon gör som de vill, så kommer hon fortare till avdelningen, sen hem och senare till skolan. Det verkade fungera, bara man fick henne att lugna ner sig. Dock fick jag återigen gå till barnavdelningen och hämta hennes allergimedicin för att se om klådan försvann. Det blev iallafall mycket bättre än innan.
Jag fick försäkra henne massor med gånger att hon fick äta äpple och annat smaskigt när hon ville under natten och sköterskorna visste det. Det var hela tiden tjat om ”lovar du” osv. Hon fick bekräftat av dem att så var det okej, men då ville hon plötsligt spara vissa saker till frukost istället. 😉
Glass fick hon också på CIVA, men den tog tid att äta för hon var jättetrött men ville inte alls sova för det hade hon ju gjort hela dagen.
Jag gick därifrån runt 22:30 efter att jag lovat att komma dit dagen efter med ”pudding” (proteinpudding) och när jag läst saga, åkte jag hem till Torbjörns pappa och fick äntligen sova. Jag var helt slutkörd.
Bli först att kommentera