Hoppa till innehåll

Skuldkänslor

Jag har ramlat ner i det svarta hålet igen.
Det är så jobbigt emellanåt. Jag brottas med skuldkänslor jag egentligen vet att jag inte borde ha. Och då får jag skuldkänslor för att jag har skuldkänslor och vet att jag inte borde… och så rullar det på.

BVC-sköterskan tycker att jag ska ringa kuratorn på barnkliniken och prata av mig med henne, men jag vill inte. Främst för att jag inte känner någon kontakt med henne. Jag känner mig inte trygg, eller hur man ska säga. Jag vet ju att hon har tystnadsplikt och så vidare men ändå. Och sen egentligen, varför skulle hon bry sig när den enda som jag trodde förstod mig, inte alls gör det.

Jag förklarar för honom och berättar hur jag mår, och han rycker på axlarna och säger att ”ja, men det är ju som det är nu, vi får göra det bästa av situationen…” när det är som mest då jag behöver en varm kram och att han bara säger att han förstår. Men han gör ju uppenbarligen inte det eftersom att han tycker att jag förstorar problemen. Så jag behåller det inom mig, tills jag exploderar.

Publicerat iHemma

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »