Fundering

Hipp hipp Hurra, Erik 30 & Malva 6 månader!

Allt var jättebra tills nu. Minsta lilla grej som händer och jag rasar. Igår var jag så ledsen… och allt är mitt fel!
Det började med att Erik läste sin post när han kom hem. Det var äntligen från försäkringsbolaget och det stod:

Den försäkring som sökts kan inte beviljas
Anledningen är medfödd muskelhypotoni med fortsatt uppföljning/utredning och sökta försäkringsprodukt. En ny bedömning kan göras då Malva blivit 4 år.

Det är verkligen jättekul att få veta vad hon har av ett försäkringsbolag och inte direkt av ens läkare, för när man frågar henne säger hon att hon inte har en aning.
Dessutom har hon inte genomgått några sådana undersökningar så att man säkert kan fastställa det, utan läkaren har träffat henne 2 gånger under sammanlagt 1 timme på hela 6 månader! Läkaren hävdar att hon är muskelsvag, och jag kan hålla med till viss del. Det hon har problem med nu är att hon inte kan lyfta huvudet eller hålla upp nacken, allt det andra har hon ju lärt sig med tiden!
Men okej, låt oss säga att det nu är det hon har och då måste det komma av nånting.
Det är då vi kommer till mig. Jag hittar olika sjukdomar där detta finns som symtom och det är enligt fakta är mammans fel. Antingen är det pga överdosering av något medel eller ärftligt. Och så vitt jag vet har jag inte det. Och jag har inte överdoserat något medel! Jag har aldrig varit så duktig och tagit hand om mig så som när jag väntade henne!
Enligt mig har hon alltid haft lite likt utseendet hos ett barn med Downs Syndrom, men hon har inget kromosomfel som de barnen tydligen har.
Men OM det nu är så, så är chansen liten att man träffar på ett till barn med samma sak, eftersom det föds mellan 1-2 barn per år i Sverige.
Anledningen till att jag var ledsen kanske ni förstår, men jag läste rätt otäcka grejer igår om tex att barn med dessa symtom (+ en massa andra som jag inte hann med att läsa igår för jag var för upprörd) som tex att man ska vara glad om de överlever det första året, och så vidare. Inte speciellt kul att få veta. Även om risken för spädbarnsdöd kan drabba vem som helst, så är risken större med ett ”sånt här” barn.

Nåväl, ikväll ska vi hem till Eriks föräldrar och käka tårta. Malva kanske får smaka lite hon med, för hon fyller ju ett halvt år idag. Skruttan. Och idag är hon lite febrig. En ny tannabissing är på G upp. Så snart har hon två risgryn i nederkäken. Hon är så go. Så go så mammas hjärta gör ont. Hur skulle jag kunna leva utan henne?