Hoppa till innehåll

Glest med inlägg

Det går väldigt bra just nu, iallafall viktmässigt.
Malva var för några år sedan väldigt överviktig, men vi vet att det går att ändra på!

Som mest vägde hon 34 kg till sin korta längd… Med mycket vilja och många NEJ (och hysteriska utbrott), går det att ”banta” ett pws-barn. Problemet för oss, att hon ökade så kraftigt var nog mest för att hon gick i soporna och att hon slickar ur ALLT man slänger i soppåsen. Nu vet vi bättre och har inget onödigt i soppåsen. Och vi sköljer ur allt innan det läggs där i. När det inte finns något att hämta, ja då kan man inte heller stjäla.

Vi var på årskontroll för ett par veckor sedan och läkaren kände knappt igen henne. Dietisten har sagt att vi måste öka på hennes matintag lite grann, så hon inte blir underviktig. Underviktig, det hör man inte varje dag om man säger så. Nu får hon ytterligare ett mellanmål om dagen, en frukt. Vi ska tillbaka om några månader och se om vi behöver öka på mer.
Men visst blir man glad när man märker att det fungerar.

Det jag oroar mig, eller oroar är kanske fel ord, är hennes fötter som är blålila för jämnan. Det blev bättre efter vi bytte från vanliga strumpor till ull/alpacka-strumpor. Jag frågade läkaren om det men han sa att det inte var farligt och att det troligtvis beror på hennes störda kroppstemperaturreglering. Jag frågade även andra pws-föräldrar och det finns fler som har samma sak, så jag antar att det har med syndromet att göra. Hon blir även lätt blålila om läpparna när hon är ute.

Vad gäller förkylningsastman och köldurtikarian, så är båda mycket bättre! Malva har inte varit sjuk under hela vintern. *peppar peppar* Hon verkar inte heller få lika svåra utslag av kylan heller, även om de uppkommer om hon är ute länge eller om det blåser, men som sagt, inte alls som förr. Och det är jätteskönt!

Publicerat iHemma

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »