Nu är det dags

Vår dotter i Malvas ålder har börjat förse sig med mat så vi skulle få lås installerade på vår kyl och frys. P g a av att det var så litet utrymme i nischen blev det en kompromiss med omhängda dörrar och en cykelvire som viras och låses runt hantagen så det inte går att komma åt maten.

En morgon kommer jag hem efter joggingtur och upptäcker att dottern sitter med frukost i rätt mängd vid matbordet fast kylskåpet är låst och min man sover?! Jag frågar hur det gått till. Min dotter visar hur hon tagit tripp trapp stolen och hämtat nyckeln på fläkten, låst upp, hämtat nyckelhålsmärkta filen, osten mm, mätt upp och gjort sig sin frukost och nogsamt låst efter sig.

Jag log inom mig – vem är det jag låser för?! Det bästa är att hon inte insett att vi låser för hennes skull. Hon tror nog att det är för att ingen annan ska sno hennes mat!

Jag fick faktiskt mer hopp nu än tidigare. Trots allt så är det så att hon utvecklas och kan snart mycket bättre än vi vad hon bör äta. Får hon mat på rätt tider så är det inget problem. Det är när jag är sen med matlagningen som det blir trassel. Så vi har infört att hon äter rester från gårdagens middag och när vi äter vår försenade middag ja då äter hon sitt kvällsmål. Hon har också ibland fått sitta med och mumsa på kokta grönsaker och är helt nöjd med det.

Jag har en fruktkorg framme och den är fredad de tider det inte är mellanmålsdags. Hon vet att kokta grönsaker och sallad får man ta påfyllning av. Så egentligen fungerar det rätt hyfsat.

Alla barn har ju rätt att få mat innan de blir hungriga. Min gamla mormor sa att ”ge barnen mat innan de blir hungriga så får du snälla barn”. Och den devisen funkar verkligen för vår PWS-dotter. Om så bara en skalad morot ”på väntan”. Det är nog där vårt problem ligger. Att när väl hungerkänslan kommer så är den möjliga tiden för ”väntan” så minimalt kort på vår dotter med diagnos jämfört med hon utan.