Det är alltid skönt att prata med habiliteringen. De får en att fundera på en del saker Malva gör- Tex det här tjatandet om mat så fort jag kommer till dagis.
Hon kanske inte alls tjatar – det kanske inte är jag som förstår. Hon säger frågande ”äta” och jag svarar ”ja, när vi kommer hem”. Och efter 17:e gången är jag måttligt irriterad. Men det kan ju vara som hab sa. Hon kanske faktiskt ställer en fråga, men dumma jag fattar inte. Hon kanske frågar:
”Vad ska vi äta idag?”, ”Ska vi handla mat?”, ”Ska vi äta mat sen?”…
Det har fått mig att tänka till. Jag ska förklara när hon frågar. Kanske till och med får använda bilder.
En annan sak, som jag skrev om i förra inlägget bara för några dagar sen. Talet har exploderat!
Inte för att man förstår hälften, men tar man sig tid att lyssna så hör man vad hon säger. PÅ dagis säger hon 2-3 ordsmeningar. Och häromdagen kom det 5 när vi åkte bil. Naturligtvis minns jag inte vad eftersom jag blev så uppspelt. 😉
Men hon kan sjunga…. ”Ii ea tatt” (Lille Katt) och använder mycket tecken som sagt. Och gillar att räkna på fingrarna.
Nya ord: pascha adia (paxa bästa kompisens plats), nej jag (inte jag), mamma lasch (mamma kommer snart), jag hem (jag åker/ska åka hem), pappa *tecknar jobba* hem (pappa jobbar och är inte hemma/kommer snart hem)…
Det fullkommligt bubblar ur nya ord varje dag. Igår hade hon gett sig på orden ”själv”, och det är inte det lättaste. Men med motivation går allt, och det har hon.
Ja, så bra, ibland kan någon annan behöva tänka åt en när man inte själv når en lösning. Visst kan det vara så att hon ställer flera matrelaterade frågor i ett och samma ord.
Hoppas hon blir nöjd med svaren och att ni kanske känner er mindre tjatade på.